DUPRASI

Allmän fakta

Duprasin, ofta även kallad fetsvansgerbil eller på engelska doop samt fat tailed gerbil, börjar bli ett allt vanligare husdjur i Sverige. Dock är duprasin fortfarande ovanlig jämfört med t.ex. den vanliga mongoliska gerbilen. I dagsläget finns duprasin i Agoutifärgen, alltså viltfärgen, samt en gråaktig mutation. Nyligen har även en slags vitteckning upptäckts.

I det vilda lever duprasin i flock i öknen. De härstammar från Egypten, Libyen, Tunisien, Algeriet samt norra Saharaöknen. Oftast delas duprasin upp i två olika arter och även hybrider, en hybrid är en blandning mellan de två med andra ord. Beroende på typen av duprasi så har de olika typer av päls, den ena kort och fluffig, den andra längre och lite till synes flottig. Precis som den mongoliska gerbilen så lever duprasis i kolonier under jorden där de gräver gångsystem med olika rum. 

Duprasis kan vara ganska svåra att hålla i flock i fångenskap men det beror mycket på såväl individerna som bur, inredning med mera. Det brukar däremot gå att hålla dem i avelspar och ibland samkönade syskon men man bör ha en ledig bur redo vid eventuellt bråk. 

Till skillnad från den mongoliska gerbilen är duprasis främst skymningsaktiva men det går att lära dem att komma upp lite på dagtid också. Generellt blir de 2-5 år gamla och med rätt hantering blir de väldigt fina familjemedlemmar som vuxna. Det är inte helt ovanligt att de somnar i handen på en med alla fyra benen i vädret eller liggandes platt som en pannkaka. Generellt är de snälla djur som inte bits men en del duprasis är revirhävdande, därför bör de lyftas ur buren genom en "hiss", t.ex. en kopp eller dylikt. Hos dem som är revirhävdande så kan man ofta se att de står/springer på bakbenen och slåss med framtassarna mot en, även om man inte pillar i buren just då utan kanske bara går förbi. De är aktiva djur och kan verkligen röja runt i sin bur om kvällarna/nätterna. Precis som den vanliga gerbilen är de ganska klumpiga och ska därför ha samma utformning inuti buren samt likadana burar. Det vill säga, inga gallerburar eller hög inredning. 

Till skillnad mot den mongoliska gerbilen så lagrar de vatten och fettreserver i sin svans, svansen i fråga är hudfärgad och ser ut som en liten knubbig klubba. Hos yngre djur är svansen tunnare och hos äldre är den oftast större. Duprasin blir oftast mellan 9-12cm lång i bara kroppen, svansen blir 4,5-6,5cm. Viktmässigt är de tama duprasina större än de vilda, de blir runt 60-90 gram eller mer medans de vilda oftast bara väger 22-45 gram. På magen sitter en doftkörtel som de markerar revir med, precis som den mongoliska gerbilen. Vid bråk så skriker dem och biter i varandras svansar, det gäller då att sära på dem då de kan slåss till döds.

Duprasis äter antingen gerbil eller hamsterfoder, förövrigt ska de ha samma typ av boende och annat som gerbilerna. Man kan även ha hjul till duprasis, detta ska då helst vara 28cm eller större.

Mer information samt bilder kommer framöver!